När kroppen skapades ville alla kroppsdelarna vara chef.

Hjärnan sa: “Eftersom det är jag som kontrollerar alla delar och tänker för oss alla, så måste jag ju naturligtvis bli chef.”

Benen sa: “Eftersom det är vi som bär människan dit hon vill och utför det som hjärnan säger till oss så vill vi bli kroppens chef.”

Sålunda fortsatte ögonen, händerna, hjärtat och lungorna på samma sätt. Alla hade sina skäl till varför de skulle få bli kroppens chef. 

Slutligen tyckte arselet att man skulle välja honom till chef. Alla de andra skrattade och tyckte att idén var fullkomligt absurd - att ha ett arsle till chef. Det kunde de samtliga enas om att så ville de inte ha det.

Då blev arslet mycket ilsket, slöt ihop sig, tjurade och vägrade överhuvudtaget att fungera. 

Till följd av detta fick hjärnan feber, ögonen skelade, benen blev svaga och händerna hängde slappt ned. Ja, till och med hjärtat och lungorna fick svårt att fortsätta arbetet. Till slut vädjade alla till hjärnan att trots allt låta arslet bli chef.

Och så blev det. Alla andra uträttar nu arbetet, medan arslet sitter och endast åstadkommer en massa skit.

 

Lärarinnan ställer frågor till barnen.

- Vad är det som har fyra ben, är brunt och lever i skogen?

- Älgen, svarar Elin.

- Rätt tänkt, säger lärarinnan, men det kunde också vara ett rådjur.

- Vad är grönt och hoppar i gräset?

- Gräshoppa, svarar Fredrika.

- Rätt tänkt, men det kunde vara en groda också.

Då ställer Simon en fråga till lärarinnan.

- Vad är det som är stort och hårt när fröken stoppar det i munnen men litet och mjukt när den tas ut?

Lärarinnan ger Simon en örfil, men han fortsätter.

- Rätt tänkt, men det kunde vara tuggummi också!