Jag har ju börjat med intervju kategori här, så nu kommer första omgången och den här

gången har jag tagit kontakt med två unga mammor och frågat dom hur dom ser på livet som ung mamma, 

deras erfarenheter, vad är bäst och vad är svårast med att vara mamma i ung ålder? 

 

Jag var 16 då jag fick Alice :)

 

Ja det var självklart ! Abort fanns inte på kartan :)

 

 

Alice pappa är 3 år äldre :) 

 

 

Nej de är inte svårt att klara av ett barn då man är ung, mer tvärt om ! Det är lättare :)

 

tycker inget är svårt :) men Alice är ju sånt lättsamt barn :)

 

 

Nästa barn kommer i juli :)

 

 

den var inte heller planerad och vi funderade faktiskt på abort den här gången :/

 

Det bästa med att vara mamma är att få se sitt egna barn utvecklas !

Är så sjukt stolt livet börjar då man får barn ! ♥

 

Tycker ju först och främst att man ska skydda sig !! Och inte bara p-piller för det är ganska stor chans att bli gravid ändå. Men blir man gravid så ska man tänka på barnet, prata med sina föräldrar och se ifall man får stöd hemifrån, se till så att pappan vill ställa upp m.m.. Jag vill inte vara en förebild för andra. Jag vill bara visa att man klarar det om man vill ! Men jag vill absolut inte uppmuntra andra till att skaffa barn i så tidig ålder.

 

Du kan läsa mera om Mys liv på hennes blogg! Den hittar du HÄR

 

 

 

 

Hur gammal var du när du fick Tatum?

 

Jag var 16 år när jag vart gravid och när jag fick Tatum.

 

Njae, det var det väl inte. Lutade lite åt abort först, men sen kunde

jag inte så behöll honom & det var det bästa val jag gjort! :)

 

Tatums pappa är 3 år äldre än mig.

 

 

Tror inte det är svårare i olika åldrar, att vara mamma är ju att vara mamma så inte direkt.

 

 

Det "svåraste" är väl att man är begränsad ekonomiska efter som jag inte hade någon inkomst innan & nu har jag ju bara f.penning, underhåll och barnbidrag och det kommer

man inte så långt på, jag kan ju inte köpa allt jag vill till Tatum fast han är värd det bästa.

 

 

Allt! Att se alla framsteg, att se han le, att höra han skratta och bara få vara nära honom.

 

att tänka på vad man verkligen vill, är man villig att ge upp sin "frihet" för att ta hand om ett barn i flera år framöver. Inte kunna göra så jättespontana saker längre och tänka på om man är tillräckligt mogen för att tänka på att sätta ett barn framför sin egna vilja och behov.

 

Du kan även läsa mer om Emilias liv på hennes blogg, den hittar du HÄR